Motvind
Ge aldrig upp! Kämpa på! Det går bara man vill! Så länge det finns liv finns det hopp.
Så länge ljuset finns är vandringen lätt skriver poeten Dom Helder Camara. Sen har han en fin fortsättning om att vi kan vara våra egna facklor i mörkret.
Ibland är det lätt att vara positiv och att tänka att allt är möjligt. Inte alltid. Jag brukar kunna vara positiv och kunna peppa och ge kraft och energi till min omgivning. Idag är inte en sån dag. Inte igår heller. Just nu är mitt svar på "det går bara man vill": i helvete heller!!!
Det finns en sång med texten "Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Jag förs framåt av kraftiga vindar." Inte idag. Idag är det en rejäl motvind. Idag är jag rätt så stark, men jag mår inte så bra.
Såna här dagar...veckor...månader...år kommer i våra liv. Jag vet och jag accepterar det. Men det är inte lätt. Livet är en gåva. Underbart på många sätt. Idag har jag mått bra i hjärta och själ otaliga gånger. Jag älskar mitt liv och jag är tacksam för allt jag får uppleva. Men...vissa saker är lite motiga.
Jag tror man ska kämpa på. Man ska visa kärlek och man ska tro på sig själv och på varandra. Det är svårt att se när någon ger upp. När någon säger; Man vill inte ge upp...men gör det ändå.
Jag kan inte förändra andra. Jag kan förändra mitt sätt att se på andra. Hur jag ser på andra, men även hur jag ser på mig själv och på min situation. Jag kan välja hur jag ska hantera motvinden.
Som tur är har jag erfarenhet av snålblåst och motvind. Jag har en vän som brukar trösta mig.
Han hette Isak Syriern (jag tror jag har nämnt honom förut)
När det inträffar att mörkret faller över oss, i synnerhet om vi inte själva är orsak därtill, låt oss då inte ängslas. Det händer att vår själ drunknar och liksom uppslukas av vågorna. Mörkret blir djupare. Man tror inte att någon förändring kan komma och att man någonskin skall finna frid. För min del har jag ettt råd till dig: Om du inte förmår samla dig och falla ned på ditt ansikte i bön, så svep manteln om dig och sov till dess denna mörkrets timme drar bort från dig.
Så länge tänker jag inte sova. Men en filt över huvudet kommer att kännas bra.
Jag har gjort valet att leva nära mina känslor. Det är nödvändigt för mig för att vara sann. Ibland lite tungt.
Allt går inte att förändra. Ibland är det som det är. Jag måste ändå alltid förhålla mig till hur det är. Där finns ett val. Låter klyschigt, men så är det.
VVS
Anna <3