urpojjesperspektiv

Världens tigrar på väg mot fördubbling? Jag läser framsidan på WWF;s tidning och fylls med lite hopp. Kanske vi kan påverka. Kanske den lilla människan tillsammans med andra små människor kan göra stora saker. Jag läser att moderna kreatörer tar tillvara på alla textilier vi slänger varje år. Lindex gör sneakers av återanvänt demintyg. Nylonstrumpor återvinns. Patrik berättar för mig man i Thailand, Kina och Vietnam har minskat användningen av bekämpningsmedel med 70 procent genom att plantera nektarproducerande växter och därmed ökat mångfalden.

 

Jag äter nästan inget kött. Jag försöker köpa kläder som på något sätt kan minska mitt miljöavtryck. Jag försöker köpa mat som skadat så få människor och som möjligt. Dessutom äter vi upp det vi drar hem. Helst ska maten inte ha åkt så långt. Det är nästan det svåraste. Oliver, apelsiner, bananer, ris, russin...Ja, det äter jag. Skuld.

 

Jag tror vi behöver göra mer. Göra mer för djuren, för miljön, för varandra. Jag tror det går att förändra. Tillsammans kan vi göra världen, kanske inte bättre, men i alla fall inte sämre, för våra kommande generationer. Jag tror att vi kan rädda mänskligheten. Jorden klarar sig. Den repar sig. Det är inte jorden vi dödar, utan oss själva. 

 

Jag tror mina små droppar i havet gör skillnad. Jag tror och jag hoppas. Jag sväljer klumpen i halsen och tårarna som bränner bakom ögonlocken som kommer när hopplöshet och misströstan invaderar och försöker döda min tro och mitt hopp. Det måste gå. Jag är medskyldig till att döda hela mänskligheten. Det är sanningen. För min bekvämlighets skull. Jag är medskyldig till krig om olja och krig om vatten. Jag är skyldig till att det snart är mer plast än vatten i våra hav. Jag är medskyldig till att människor dör av bekämpningsmedel för att jag ska få njuta av bananer, ris och kakao. Jag är medskyldig till att barn lever och dör för min jeansjacka. 

 

Jag är medskyldig. Jag är skyldig till det jag gör och det jag inte gör. Jag kan inte förklara mig oskyldig.

 

Jag erkänner mig skyldig. Jag kan aldrig ta tillbaka det miljöavtryck jag gjort i 45 år, men jag kan ta ansvar för vilka val jag gör idag. Jag kan ta ansvar för att se att jag är medskyldig.

 

Sorry. Dagens inlägg blev kanske en aningen dystert. 

 

Men det går att förändra. Du och jag kan förändra. Världens tigrar blir fler och secondhand och upcycling är modernt. 

 

Jag tror och hoppas. Vi kan rädda framtiden. Men vi måste börja nu. Du ska till och med få ett tips. ;)

 

https://www.swedishstockings.com/

 

// Anna <3