urpojjesperspektiv

 

Mitt absoluta favoritord är möte. Eller rättare sagt att mötas. Mötet. Det är då det händer. Det är något magiskt med mötet. Möten är så olika. Varje möte är olikt alla andra möten. Likartade men aldrig exakt lika. Att mötas med ögonen ett ögonblick. Att mötas i tystnad. Att mötas med starka argument. Att mötas i ett stilla samtal, i glädje och i sorg. Värdefulla möten. Ibland möts vi i missförstånd, ibland i samförstånd. Ibland möts vi i grupp och ibland möter jag mig själv i ensamhet. Ibland möter jag mig själv i mötet med andra. Jag blir bekräftad och min förträfflighet får bli synlig. Eller också blir helt andra saker och egenskaper synliga. Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som ute och cyklar är...Det är också bra. 

 

Idag har jag skrattat tills jag nästan grät och jag har gråtit tills jag började skratta. 

 

Möten är som näring för mig. När jag tränat mycket och ätit för lite så växer inte musklerna. Jag blir tanig och insjunken. Trist men sant, och självförvållat. När jag tränar mycket och äter mycket så växer musklerna så klart bättre. Jag känner mig stark och full av energi. På samma sätt är det med möten. I perioder av mötessvält eller i perioder då jag inte förmår att möta varken mig själv eller andra med hela mig så blir jag svag, tanig och känner mig insjunken. När jag är full av möten så blir jag superbiffig. Stark och full av energi. Idag är jag fulladdad.

 

Möten är alltid nu. Vi möts i ett ständigt föränderligt nu. I mötet har vi möjlighet att tillsammans välja hur vi ska känna oss när vi lämnar mötet för nästa möte. Helt crazy vilken magi det finns i den tanken. 

 

 

Kram 

Anna <3