Mitt i mig.
Vem är jag? Vem är den här personen som sitter här och skriver?
Jag är människa. Jag är kvinna. Jag är medelålders. Jag är mamma, fru, vän, lärare, yogalärare, dotter, syster, moster, faster, svägerska... Jag är även hästälskare, träningsgalen, boktokig och miljömedveten. Mitt förstaspråk är svenska och min nationalitet är svensk. Jag talar även engelska och lite, lite franska. Jag älskar potatis och bröd. Jag behöver åtta timmar sömn varje natt och mat var tredje timme. Storstäder är fina...att besöka. På landsbygden vill jag bo. Mina rötter finns norrbotten, utbredda från tornedalen till Råne älvdal. Uppvuxen mittimellan, i Överkalix.
Men vem är jag? Vem skulle jag vara om jag vuxit upp någon annanstans? Vilka intressen skulle jag ha? Vilka traditioner skulle jag bära? Hur skulle jag värdera och prioritera? Eller om jag vore samma person, med samma uppväxt, men man istället för kvinna...Vem skulle jag vara då? Hur skulle jag bli bemött?
Vem skulle jag vara utan mina barn? Utan min man? Hur skulle jag ha format mig själv om jag vuxit upp i en storstad?
Det är spännande att fundera på.
En person sa till mig i förrgår: På hela den här stora planeten som vi kallar jorden finns det inte en enda liten plats som är min, dit jag kan åka.
Vem vore jag om det inte fanns en enda plats på hela jorden som var till för mig? Om jag inte hade en nationalitet. Om jag inte kunde välja stad eller landsbygd. Vem vore jag om mitt livsträd var kapat och mina rötter uppslitna.
Jag är mitt innersta jag, mina rötter och mina traditioner. Jag är min barndom, min ungdom, mitt vuxna liv och mina ständiga val. Jag är den jag alltid varit och samtidigt i ständig förändring. Jag är mina känslor, mina tankar, min kropp och min själ. Jag är en viktig del av den stora helheten på samma sätt som mina celler är nödvändiga för mig, eftersom mina celler är jag.
Jag är medmänniska.
Anna i boken Anna och Herr Gud säger en sak som jag tycker är helt underbar. Om storheten i varje människa och om hur vi kan känna varandras storhet. Anna frågar Fynn; "Var någonstans vet du om mitt i mig?" Fynn svarar; "Någonstans inne i mig." Anna; " Då är det mitt i dig som du vet om mitt i mig." Sen säger hon att det är så vi känner Gud också. "Vi har alla Herr Gud mitt inuti, det är så vi känner varandra. Det är lätt"
"Gud är mitt i mig och jag är mitt i Gud"
"Mitt i mig vet jag om mitt i dig. Då är det mitt i dig som du vet om mig."
Tja, vad ska man säga. Enkelt och förunderligt. Vi kan känna varandra mitt i oss själva.
// Anna <3