Ord
För mig är ord starka. Nästan varje ord, kanske varje ord kan dissekeras, diskuteras, värderas. Redan här efter två meningar finns det möjlighet att kritisera min text. Att värdera och döma. Med en enda mening finns en chans, en möjlighet att bygga upp, stärka eller rent av rädda en människa. En enda mening kan också provocera, irritera, rasera och förstöra. Varje ord eller mening som sägs har en sändare och en mottagare. Så fort orden har landat byts rollerna. Vi sänder, tolkar, sänder tillbaka. Inte konstigt att det blir missförstånd.
Jag tänker ibland att jag borde bli helt tyst. Fast tystnaden talar också. Den håller med, den dömer, den bär med sig värderingar och åsikter. Eller också borde jag tala mer. Kanske jag skulle vara mycket tydligare med vad jag tycker och tänker. Nä, så mycket kraft och ork har jag inte. Jag backar. Jag är nog lite feg.
Jag väljer oftast mina ord, trots att jag pratar mycket. Munnen säger det hjärtat känner. Det gäller att tänka efter...
Jag har många ord som jag skulle vilja dela med mig av. Jag har ord som jag bär med mig i ett värdefack inom mig. De ligger där redo att sägas när jag möter personen som behöver orden. När tiden är rätt. Jag har tillit till att den tiden kommer. Det gäller bara att vara redo, och modig när möjligheten dyker upp.
Jag får ofta ord, eller tystnad, av andra människor som medvetet och ibland säkert omedvetet delar med sig av ord och närvaro. Ord och tystnad som stärker mig och som gör det möjligt för mig att fortsätta skapa den person jag vill vara. Med tacksamhet tar jag emot orden som hjälper mig att bygga mig själv.
Ord är starka. Ord kan bygga upp och ord kan rasera.
I språket finns nyanserna. I poesin finns världens kraft inbyggda i några ynka rader. I en roman finns nya och gamla världar som ger plats för alla som vågar öppna sina ögon för att möta det oväntade, omöjliga. I en novell fångas ögonblick och stunder som vänder livet, som stannar tiden, som blottar den lilla människans storhet.
Jag älskar ord.
VVS
Anna <3