"The story under the story."
Jag möter den varje dag. Den finns där, ibland ganska ytligt, ibland djupt inbäddad under lager efter lager av skal. Inpackad för att aldrig mer få se dagens ljus. Kanske det i vissa fall är bäst att låta den ligga kvar orörd, i vila. Kanske den är för svår att hantera. I alla fall just nu. Den rätta tiden kan komma. Men ofta har jag märkt att det är förlösande när den får komma upp till ytan, ut ur garderoben, ut ur skämshörnan.
"The story under the story."
Jag märker ofta ganska snabbt om vi pratar om det som egentligen är the true story eller om vi skummar på ytan eller går som katten runt het gröt. Att skumma på ytan är också viktigt. Det gör att det börjar klarna. Ibland klarnar allt på en gång men ofta blir det först små titthål ner i djupet. Genom att börja med något som inte är alltför känslosamt eller laddat närmar vi oss varandra. Kollar av om vi litar på varandra. Vi möts och tar tillsammans steg för steg, på ytan eller ner i djupet. Du bestämmer.
Något jag också möter varje dag är omsorgen om "the story under the story". En omsorg om det allra sköraste i mig själv. En omsorg om min egen smärta, rädsla, min egen upplevelse, som om den kommer i fel händer kan riskera att rasera hela mig själv.
Omsorgen om min egen inre oas av känslor och tankar baserade på mina erfarenheter är värdefull. Jag ska vara rädd om den och hantera den varsamt. Det är min egen berättelse och den har jag ensamrätt till. Jag väljer om jag vill dela med mig. Men om jag låser in "the story under the story" i ett mörkt rum inom mig finns risken att den äter upp mig inifrån. Jag kanske inte behöver släppa ut allt på en gång utan bara öppna upp lite så att berättelsen inom mig, berättelsen om mina känslor, tankar och erfarenheter kan få lite ljus.
Jag ser den varje dag. Jag märker att den finns. Jag kan ofta ana vad den handlar om. Ibland får jag ta del av den eller delar av den. Alla människor har en berättelse bakom berättelsen.
Jag har stor respekt för din berättelse. Den är dina innersta känslor, tankar och upplevelser. Den kan vara en roman, en novell eller en dikt. Det spelar ingen roll. Den är din och du äger den.
Du äger nyckeln till din inre dagbok och jag respekterar det. Jag äger nyckeln till min. Ibland är det svårt att möta det som inte sägs. Veta att det finns där inne och att det gör ont. Vi är bara människor. Alla har vi en berättelse bakom det vi berättar. Vi behöver inte berätta den vitt och brett för alla vi möter. Jag tror att vi ska vara rädd om den. Men jag tror vi behöver skumma lite på ytan ibland för att släppa in ljus i berättelsen. Mitt i allt vill den komma ut i det stora ljuset. Kanske berättelsen är som ett spöke.
I ljuset spricker alla spöken.
VVS
Anna