urpojjesperspektiv

Jag sitter och funderar på det här med filter.

 

Tänk om jag skulle gå till jobbet helt utan filter en dag. Alltså inte helt utan filter. Helt utan filter är jag en söndagmorgon, i långkalsonger och med sovstreck i ansiktet. Så ond är jag inte att jag skulle utsätta min omgivning för ett sådant trauma. Nej, jag talar om personlighetsfiltret. När jag tar en bild med min telefon kan jag välja olika effekter för att visa vad jag vill visa. Samma bild men olika budskap. Antik, Nostalgi, Mlödgul, Morgonljus eller Pop art, det är bara att välja. På Instagram väljer jag Moon, Crema, Ludwig, Sierra eller Nashville. Självklart kan jag välja original. Då visar jag bilden som den såg ut när den togs, i det ljuset det var för stunden. 

 

Så om jag går till jobbet utan filter, i original, precis som jag är den dagen, den stunden. Hur skulle det gå då? Jag i original för stunden är ju inte alltid den bästa upplagan av mig själv. Så oftast när jag har en dag då jag inte gör mig som bäst i original sätter jag på ett filter. En sunkig måndagmorgon drar jag på en hinna av Morgonljus. En trött fredageftermiddag är det Pop art som gäller. Plötsligt är den trötta grå musen pigg och färgglad. Visst, foundation är en del av det filtret, men det mesta kommer från den inre teaterapan. Jag har inte bara filter som gör att jag blir mer poppig eller mer färgglad. Ibland lägger jag på ett filter som gör att jag lyser lite mindre, verkar lite mindre glad än jag är. Jag försöker till och med använda svartvitt ibland för att inte märkas så mycket, ta så mycket plats. Allt för att smälta in, passa in i boxen där vi alla ska vara tillsammans. 

 

Men...ju äldre jag blir desto tunnare blir filtret. Bra eller dåligt? 

 

Ju tryggare jag är desto tunnare blir filtret. Ju tryggare jag är desto mer original. Bra eller dåligt? 

 

Om jag varje dag skulle gå till jobbet helt utan filter skulle det antagligen bli olidligt för mina elever...och arbetskamrater. Vissa dagar är mitt originaljag helt enkelt inte till för allmänheten. Lite för mycket horror. Å andra sidan tror jag att vi behöver visa upp lite mer av våra tyngre sidor. Ibland är det mörkt.

 

Vi behöver visa att vi inte alltid lyser som solen men framförallt tror jag att vi behöver våga vara filterlösa de dagar vi känner att vi bubblar som ett champagneglas eller glöder som en vulkan. 

 

Släng jante i väggen och lys med hela din kraft de dagar du känner att du vill. 

 

 

Ni vet ibland är det perfekta filtret vi tycker oss se hos andra inte alls ett filter utan en originalbild.

 

Ibland är mitt original för bra för att lägga filter på.

 

Så det så!